Nynorskordboka
daudvinkel, dødvinkel
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein daudvinkel | daudvinkelen | daudvinklar | daudvinklane |
| ein dødvinkel | dødvinkelen | dødvinklar | dødvinklane |
Tyding og bruk
område ein ikkje klarer å sjå utan å snu på hovudet, til dømes frå førarsetet i eit køyretøy;
Døme
- snu seg for å sjå i daudvinkelen