Bokmålsordboka
egenartet, egenarta, eigenarta, eigenartet
adjektiv
| entall | flertall | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | |
| egenarta | egenarta | egenarta | egenarta |
| egenartet | egenartet | egenartede | egenartede |
| egenartete | egenartete | ||
| eigenarta | eigenarta | eigenarta | eigenarta |
| eigenartet | eigenartet | eigenartede | eigenartede |
| eigenartete | eigenartete | ||