Nynorskordboka
underdanig
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| underdanig | underdanig | underdanige | underdanige |
Opphav
frå lågtyskTyding og bruk
som (altfor) lett føyer seg etter andre;
Døme
- eit underdanig vesen
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| underdanig | underdanig | underdanige | underdanige |