Nynorskordboka
pågriping
substantiv hokjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ei pågriping | pågripinga | pågripingar | pågripingane |
Tyding og bruk
- det å pågripe
- i jus: kortvarig fridomsrøving på grunnlag av mistanke, det vil si utan at det ligg føre formell rettsavgjerd om fengsling;