Nynorskordboka
obligasjon
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein obligasjon | obligasjonen | obligasjonar | obligasjonane |
Opphav
frå latin, av obligare ‘binde’; jamfør obligatTyding og bruk
- rettsleg skyldnad
- som etterledd i ord som
- ihendehavarobligasjon
- pantobligasjon
- statsobligasjon
- vekselobligasjon