Nynorskordboka
furore
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein furore | furoren | furorar | furorane |
Opphav
frå italiensk, av latin furor ‘raseri’; samanheng med furieTyding og bruk
Døme
- ho vekte furore som songstjerne
Faste uttrykk
- gjere furorevekkje oppsikt
- Island gjer internasjonal furore i både handball og fotball