Nynorskordboka
flamboyant
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| flamboyant | flamboyant | flamboyante | flamboyante |
Uttale
flambåjan´tOpphav
frå fransk, av flamboyer ‘flamme, blusse’Tyding og bruk
med prangande utsjånad;
Døme
- hertuginna er kjend for å ha ein flamboyant stil;
- ha ei flamboyant framtoning