Bokmålsordboka
egenartet, egenarta, eigenarta, eigenartet
adjektiv
entall | flertall | ||
---|---|---|---|
hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | |
egenarta | egenarta | egenarta | egenarta |
egenartet | egenartet | egenartede | egenartede |
egenartete | egenartete | ||
eigenarta | eigenarta | eigenarta | eigenarta |
eigenartet | eigenartet | eigenartede | eigenartede |
eigenartete | eigenartete |