Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 69 oppslagsord

einhyrning

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt einhyrningr, av lågtysk einhornink, opphavleg av latin unicornius; av ein (2 og horn

Tyding og bruk

fabeldyr som liknar ein hest, med eit spist horn midt i panna

bøffel

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom lågtysk, frå latin; av gresk boubalos ‘gaselle’

Tyding og bruk

  1. samnemning for ei gruppe oksearter med flate, breie horn
    Døme
    • afrikansk bøffel;
    • asiatisk bøffel
  2. brukt om bison
  3. Døme
    • ei veske av bøffel
  4. person som er grov og taktlaus
    Døme
    • han er ein bøffel i selskapslivet

bukkehorn

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

  1. horn på eller av ein bukk (1, 1)
  2. blåseinstrument laga av bukkehorn (1)

blåseinstrument

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

musikkinstrument der ein får fram tonar ved å blåse
Døme
  • fløyte, klarinett og horn er blåseinstrument

bilhorn

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

innretning i bil til å gje signal med;
jamfør horn (4)
Døme
  • tute med bilhornet

beinskurd

substantiv hankjønn

Opphav

jamfør skurd (1

Tyding og bruk

  1. kunsten å skjere ut i bein, horn eller liknande
  2. noko som er kunstnarleg utskore i bein, horn eller liknande

basun

substantiv hankjønn

Uttale

basuˊn

Opphav

norrønt basún n, gjennom lågtysk; frå latin bucina ‘horn, lur’

Tyding og bruk

  1. i bibelmål: lurliknande blåseinstrument
  2. orgeltone som etterliknar tonen i ein basun (2)

antilope

substantiv hokjønn

Uttale

antiloˋpe

Opphav

gjennom engelsk, eller tysk, frå latin; av gresk anthos ‘blomster’ og ops ‘auge’

Tyding og bruk

slankbygd, grasiøst, hjorteliknande klauvdyr med slanke horn av oksefamilien, som lever i Afrika og Asia

althorn

substantiv inkjekjønn

Opphav

av alt (1

Tyding og bruk

horn (3) med ein tone som ligg mellom tonen i trompeten og basunen