Avansert søk

4 treff

Bokmålsordboka 2 oppslagsord

resolusjon

substantiv hankjønn

Opphav

fra latin; jamfør resolvere

Betydning og bruk

  1. fellesuttalelse fra en forsamling
    Eksempel
    • vedta en resolusjon
  2. beslutning fattet (av kongen) i statsråd
    Eksempel
    • kongelig resolusjon

resolutt

adjektiv

Opphav

jamfør resolvere

Betydning og bruk

besluttsom, snarrådig
Eksempel
  • sette en resolutt stopper for noe
  • brukt som adverb:
    • opptre resolutt

Nynorskordboka 2 oppslagsord

resolusjon

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin; jamfør resolvere

Tyding og bruk

  1. fellesfråsegn frå ein møtelyd
    Døme
    • vedta ein resolusjon
  2. vedtak gjort (av Kongen) i statsråd
    Døme
    • kongeleg resolusjon

resolutt

adjektiv

Opphav

jamfør resolvere

Tyding og bruk

rådsnar, bestemt, rask
Døme
  • eit resolutt svar
  • brukt som adverb:
    • handle resolutt