Avansert søk

4 treff

Bokmålsordboka 2 oppslagsord

orator

substantiv hankjønn

Uttale

oraˊtor, i flertall oraˊtorer; oratoˊrer

Opphav

fra latin

Betydning og bruk

veltalende person

oratorisk

adjektiv

Opphav

av orator og -isk

Betydning og bruk

som har med veltalenhet å gjøre;
Eksempel
  • talen var et oratorisk mesterstykke

Nynorskordboka 2 oppslagsord

orator

substantiv hankjønn

Uttale

oraˊtor, i fleirtal oraˊtorar; oratoˊrar

Opphav

frå latin

Tyding og bruk

veltalande person

oratorisk

adjektiv

Opphav

av orator og -isk

Tyding og bruk

i samhøve med reglane for talekunst;
Døme
  • tala var eit oratorisk meisterstykke