Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 29 oppslagsord

konsonant

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin , av consonare ‘klinge saman’

Tyding og bruk

språklyd som blir danna når luftstraumen i munnhola blir stoppa eller hindra;
til skilnad frå vokal (1
Døme
  • klanglaus konsonant;
  • vokalar og konsonantar

overlang staving

Tyding og bruk

i språkvitskap: staving med både lang vokal og lang konsonant eller eit konsonantsamband;
Sjå: overlang

overlang

adjektiv

Tyding og bruk

uvanleg lang
Døme
  • ein overlang film

Faste uttrykk

  • overlang staving
    i språkvitskap: staving med både lang vokal og lang konsonant eller eit konsonantsamband

palatalisering

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

det at ein konsonant blir uttalt med ein palatal (2 j-aktig klangfarge

palatalisere

palatalisera

verb

Tyding og bruk

uttale ein konsonant med ein palatal j-aktig klangfarge;
artikulere palatalt (2;
jamfør muljere

muljere

muljera

verb

Opphav

gjennom fransk mouiller ‘gjere blaut’, frå latin mollis ‘blaut, mjuk’; opphavleg ‘gjere mjuk’

Tyding og bruk

uttale ein konsonant med ein j-liknande biklang;

Faste uttrykk

medlyd, medljod

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

til skilnad frå sjølvlyd

konsonantteikn

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

teikn som står for ein konsonant

konsonans

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom fransk, frå mellomalderlatin, av latin consonare ‘klinge saman’; jamfør konsonant

Tyding og bruk

intervokalisk

adjektiv

Opphav

jamfør inter- og vokalisk

Tyding og bruk

som står mellom to vokalar
Døme
  • ein intervokalisk konsonant