Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 23 oppslagsord

kasus 1

substantiv hankjønn

Opphav

av latin casus ‘fall’

Tyding og bruk

bøyingsform av substantiv, adjektiv og pronomen som syner tilhøvet til andre ledd i setninga
Døme
  • dei fire kasusa i tysk er nominativ, akkusativ, genitiv og dativ

kasus 2

substantiv inkjekjønn

Opphav

same opphav som kasus (1

Tyding og bruk

  1. i medisin: sjukdomstilfelle
    Døme
    • eit vanskeleg kasus;
    • ein pasient er meir enn eit kasus
  2. i overført tyding: eksempel (1);
    tilhøve, skjebne
    Døme
    • sosiale kasus;
    • ho skildrar kasusa i blokka si;
    • saken er eit kasus for politikarane

nominativ

substantiv hankjønn

Opphav

av latin casus nominativus ‘namnekasus’, av nominare ‘gje namn’

Tyding og bruk

kasus (1 som syner at ei nomenfrase er subjekt i ei setning

nomen 1

substantiv inkjekjønn

Opphav

frå latin ‘namn’

Tyding og bruk

i grammatikk: samnemning for substantiv og adjektiv, òg brukt om andre ord som blir bøygde i kjønn, tal og kasus

instrumentalis

substantiv hankjønn

Opphav

frå mellomalderlatin

Tyding og bruk

i grammatikk: kasus (1 som uttrykkjer reiskapen eller middelet ei handling blir utført med

oblik

adjektiv

Opphav

frå latin, av obliquus ‘skeiv’

Tyding og bruk

i grammatikk: som ikkje står i nominativ
Døme
  • oblike kasus;
  • oblik form av eit ord

objektskasus

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

i kasusspråk: kasus (1 som objektet står i
Døme
  • akkusativ er den vanlegaste objektskasusen

lokativ

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin , av locus ‘stad’

Tyding og bruk

i grammatikk: kasus (1 som merkjer ut staden der noko er eller går føre seg

kasusbøying

substantiv hokjønn

Opphav

av kasus (1

Tyding og bruk

bøying av eit ord i ulike kasusformer

kasusspråk

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

språk som har kasus (1