Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 18 oppslagsord

indoeuropeisk 1

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Tyding og bruk

grunnspråk (1) i den språkfamilien som ei rekkje språk i Europa, Iran og India, har utvikla seg frå
Døme
  • utviklinga frå indoeuropeisk til dei moderne språka i Europa

indoeuropeisk 2

adjektiv

Tyding og bruk

Døme
  • eit indoeuropeisk suffiks;
  • dei indoeuropeiske språkfamilien strekkjer seg frå India og Iran til Europa

germansk 2

adjektiv

Tyding og bruk

som gjeld germanarane

Faste uttrykk

  • germansk språk
    språk i ei indoeuropeisk språkgruppe som i dag femner om tysk, nederlandsk, afrikaans, jiddisk, frisisk, engelsk og dei nordiske språka

germansk språk

Tyding og bruk

språk i ei indoeuropeisk språkgruppe som i dag femner om tysk, nederlandsk, afrikaans, jiddisk, frisisk, engelsk og dei nordiske språka;
Sjå: germansk

albansk 1

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Uttale

albaˊnsk

Opphav

av albansk (2

Tyding og bruk

indoeuropeisk (2 språk hovudsakleg brukt i Albania

indoeuropear

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person som høyrer til eit av dei folka som taler eit indoeuropeisk (2 mål

katalansk 1

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Opphav

av katalansk (2

Tyding og bruk

språk i den romanske greina av indoeuropeisk, offisielt språk i landskapet Catalonia i Spania og det offisielle språket i Andorra;
til skilnad frå kastiljansk (1

hettittisk 1

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Tyding og bruk

utdøydd indoeuropeisk (2 språk brukt av hettittane

nygresk 1

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Tyding og bruk

indoeuropeisk (2 språk hovudsakleg brukt i dagens Hellas;
til skilnad frå gammalgresk

ossetisk 1

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Tyding og bruk

språk som tilhøyrer den iranske greina av indoeuropeisk (1, hovudsakleg brukt i Georgia og Russland