Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 4 oppslagsord

bankett 1

substantiv hankjønn

Uttale

bangketˊt

Opphav

av fransk banquet; eller italiensk banchetto ‘liten benk’

Tyding og bruk

fornemt, særleg eit offisielt, festmåltid;
Døme
  • halde ein bankett for å feire;
  • vere med på banketten

bankett 2

substantiv hankjønn

Uttale

banketˊt

Opphav

av fransk banquette ‘gangveg, fortau’; same opphav som bankett (1

Tyding og bruk

parti av vegbana som ligg utanfor køyrebana, til bruk som gangveg, naudparkering og brøytt snø;
Døme
  • etablere ein bankett som naudfortau i tunnelen

festmåltid

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

måltid i samband med ein fest;

festmiddag

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

høgtideleg middag i samband med eit selskap, jubileum, avslutning av eit arrangement eller liknande;
feiring eller fest i form av middagsselskap;