Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 14 oppslagsord

innbu

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

møblar og annan lausøyre i eit hus eller husvære

møbel

substantiv inkjekjønn

Opphav

gjennom fransk meuble, frå latin mobilis ‘rørleg’; jamfør mobil (2

Tyding og bruk

(større) del av laust innbu, til dømes stol, bord og seng
Døme
  • stoppa møblar;
  • eit stort og tungt møbel

fast inventar

Tyding og bruk

Sjå: inventar
  1. vanleg innbu
    Døme
    • fjernsyn er fast inventar i amerikanske kjøken
  2. person som alltid er til stades
    Døme
    • han var fast inventar på laget

inventar

substantiv inkjekjønn

Opphav

same opphav som inventarium

Tyding og bruk

innbu og lausøyre
Døme
  • bord, stolar og anna inventar;
  • skulen trong nytt inventar

Faste uttrykk

  • fast inventar
    • vanleg innbu
      • fjernsyn er fast inventar i amerikanske kjøken
    • person som alltid er til stades
      • han var fast inventar på laget

heimel 2

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Opphav

norrønt heimili n, av heimill adjektiv; jamfør heimel (1

Tyding og bruk

  1. heim(stad)
  2. innbu, husbunad

husbunad

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

innbu, møblar;
jamfør bunad (2)

bunad

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt búnaðr ‘utstyr til hushald, klede’; samanheng med bu (3

Tyding og bruk

  1. norsk fest- og høgtidsdrakt med bakgrunn i ei folkedrakt;
    Døme
    • gå i bunad på 17. mai;
    • brodere og montere ein bunad
  2. brukt som etterledd i samansetningar: innbu, utstyr;
    form

våning 1

substantiv hankjønn

Opphav

av norrønt varningr ‘gods, vare’

Tyding og bruk

  1. varer, gods som ein fører med seg
  2. samling av innbu, lausøyre og reiskap
  3. avfall etter folk i skog og mark

utstyre

utstyra

verb

Opphav

etter lågtysk ‘sende ut’

Tyding og bruk

sørgje for utstyr til, skaffe det som trengst til, utruste, forsyne
Døme
  • utstyre huset med innbu;
  • utstyre seg med moderne klede;
  • vere utstyrt med alle hjelpemiddel;
  • skulen, sjukehuset er godt utstyrt;
  • han, ho er godt utstyrt (frå naturen)har gode fysiske el. åndelege eigenskapar

trygding

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

  1. ordning der ein person (trygdingstakar) betaler inn regelfaste summar (trygdingspremie) til ein institusjon (trygdelag) mot å få ei avtalt utbetaling som vederlag i visse framtidige tilfelle (til dømes ved skade, ulykke, dødsfall, alderdom eller anna);
    • ansvarstrygding;
    • branntrygding;
    • livstrygding;
    • ulykkestrygding;
    • trygding av innbu;
    • teikne ei trygding
    • få utbetalt trygdinga