Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 248 oppslagsord

helsefysikar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person som har helsefysikk som fag
Døme
  • ho er helsefysikar og arbeider med strålebehandling

mag.art.

forkorting

Uttale

magg art

Opphav

forkorting for latin magister artium

Tyding og bruk

(tittel for) person med magistergrad i humanistiske eller samfunnsvitskaplege fag

musikkforskar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

forskar med musikkvitskap som fag

naturfag

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

naturvitskapleg (skule)fag

koloni

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin , av colere ‘dyrke’

Tyding og bruk

  1. landområde som ein stat har erobra og styrer over, ofte langt unna det opphavlege territoriet sitt
    Døme
    • mange europeiske land hadde koloniar i Afrika;
    • økonomisk utbyting av koloniane
  2. krins av landsmenn i utlandet;
    samfunn av nybyggjarar
    Døme
    • dei norske koloniane i Amerika
  3. gruppe av personar med felles bakgrunn, interesser eller fag som er samla på ein stad
    Døme
    • ein koloni av bohemar og kunstnarar
  4. stad der ei gruppe personar er samla for ei (kort) tid
  5. samling av dyr eller planter på ein stad
    Døme
    • ein stor koloni av sjøfugl
  6. samanhengande samling av dyr utvikla frå eitt individ gjennom ukjønna formeiring
    Døme
    • ein koloni av koralldyr

metodikk

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

lære om metodane innanfor eit visst arbeidsområde eller eit visst fag, særleg brukt om undervisningsmåtar

målarfag

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

fag (1) som målarar (1 har utdanning i

magistergrad

substantiv hankjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

til 2003: akademisk grad i humanistiske og naturvitskaplege fag som ein fekk når ein hadde bestått ei vitskapleg prøve med eitt hovudfag og to støttefag

mag.scient.

forkorting

Uttale

magg sienˊt

Opphav

forkorting for latin magister scientiarum

Tyding og bruk

(tittel for) person med magistergrad i naturvitskaplege fag

elementær

adjektiv

Opphav

gjennom fransk, frå latin elementarius; av element

Tyding og bruk

  1. som høyrer til sjølve grunnlaget for noko;
    Døme
    • elementære krav;
    • elementære menneskerettar
  2. som høyrer til eller er grunnprinsippa for eit fag, ei lære eller liknande
    Døme
    • elementære kunnskapar;
    • elementær psykologi;
    • eit hefte med elementære oppgåver