Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 75 oppslagsord

hakekross

substantiv hankjønn

hakekors

substantiv inkjekjønn

Opphav

av hake (2

Tyding og bruk

kross som har alle fire armane bøygde i rett vinkel (frå gammalt av brukt som religiøst symbol og magisk teikn, i nyare tid symbol for nazisme);

krokgarn

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

laksegarn som endar i ein vinkel lengst frå land

kameravinkel

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

vinkel eit motiv blir fotografert eller filma i
Døme
  • feil kameravinkel

kardang

substantiv hankjønn

Opphav

frå fransk , etter italienaren Cardano, 1501–1576

Tyding og bruk

  1. kopling mellom to akslar som dannar varierande vinkel med kvarandre;
  2. Døme
    • ho kunne høyre ei banking i kardangen

hosliggjande vinkel

Tyding og bruk

vinkel i høve til (kvar og) ei av dei sidene som lagar vinkelbeina;

hosliggjande side

Tyding og bruk

side som lagar det eine vinkelbeinet i ein vinkel;

innfallsvinkel

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. i fysikk: vinkel mellom ein innfallande stråle mot ei flate og innfallsloddet
  2. i overført tyding: måte å nærme seg ei sak på;
    Døme
    • sjå på stoffet frå ein ny innfallsvinkel

hosliggjande, hjåliggande, hjåliggjande, hosliggande

adjektiv

Tyding og bruk

i geometrisk figur: som heng saman med;

Faste uttrykk

  • hosliggande side
    side som lagar det eine vinkelbeinet i ein vinkel
  • hosliggande vinkel
    vinkel i høve til (kvar og) ei av dei sidene som lagar vinkelbeina

inklinere

inklinera

verb

Opphav

av latin inclinare ‘bøye, halle’

Tyding og bruk

lage ein spiss vinkel med eit horisontalt plan;
bøye seg

inklinasjon

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin , av inclinare; jamfør inklinere

Tyding og bruk

  1. i astronomi: vinkel mellom bana (1 til ein planet og jordbana
  2. i geofysikk: vinkel mellom magnetfeltet til jorda og horisontalplanet