Avansert søk

17 treff

Bokmålsordboka 5 oppslagsord

tryte 3

verb

Opphav

norrønt þrjóta; beslektet med trøtt (1

Betydning og bruk

gå tom for;
ta slutt, mangle (1, 1)
Eksempel
  • kreftene tryter

tryte 1

substantiv hunkjønn eller hankjønn

Opphav

kanskje av truten

Betydning og bruk

tryte 2

substantiv hunkjønn eller hankjønn

Opphav

kanskje av truten

Betydning og bruk

skinntryte

substantiv hunkjønn eller hankjønn

Opphav

av skinn (1 og tryte (2

Betydning og bruk

tidtrøyte

substantiv hankjønn eller intetkjønn

Opphav

av norrønt þreyta, egentlig ‘få til å tryte (III), ta slutt’; -trøyte

Betydning og bruk

noe som en korter tiden med, underholdning

Nynorskordboka 12 oppslagsord

tryte 4

tryta

verb

Opphav

norrønt þrjóta; samanheng med trot og trøytt

Tyding og bruk

ta slutt, bli oppbrukt, gå tom (for);
vere eller ha for lite;
Døme
  • kreftene tryt;
  • det tryt ikkje pengar der i huset

tryte 5

tryta

verb

Opphav

samanheng med trut og tryte (3

Tyding og bruk

  1. setje fram munnen;
    gjere trut;
  2. Døme
    • kua tryter etter mat

tryte 1

substantiv hokjønn

Opphav

kanskje av truten

Tyding og bruk

tryte 2

substantiv hokjønn

Opphav

kanskje av truten

Tyding og bruk

tryte 3

substantiv hokjønn

Opphav

av trut

Tyding og bruk

Døme
  • hald tryta på deg!

utrytande

adjektiv

Opphav

jamfør tryte (4

Tyding og bruk

som aldri tek slutt;
Døme
  • ei utrytande kjelde

troten 2

adjektiv

Opphav

av tryte (4

Tyding og bruk

  1. som det er slutt på;
    oppbrukt
    Døme
    • maten er troten

trot

substantiv inkjekjønn

Opphav

norrønt þrot; samanheng med tryte (4 og trøytt

Tyding og bruk

det å tryte (4;
slutt, ende, opphald
Døme
  • ein straum utan trot

traute

substantiv hankjønn

Opphav

samanheng med norrønt þraut og med tryte (4

Tyding og bruk

langvarig røyning;
arbeid som varer lenge;

drynje

drynja

verb
kløyvd infinitiv: drynja

Opphav

jamfør svensk dröna, islandsk drynja og dansk drønne; truleg lydord

Tyding og bruk

  1. Døme
    • det drunde i jorda av raset
  2. om storfe, særleg ku: gje frå seg ein langdregen lyd utan å opne munnen;
    Døme
    • kua dryn etter mat