Nynorskordboka
strøne
strøna
verb
infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
---|---|---|---|---|
å strønaå strøne | strøner | strønte | har strønt | strøn! |
perfektum partisipp | presens partisipp | |||
---|---|---|---|---|
hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
strønt + substantiv | strønt + substantiv | den/det strønte + substantiv | strønte + substantiv | strønande |
Opphav
kanskje samanheng med strende (1Tyding og bruk
renne ikring;
setje av garde i flokk
Døme
- sauene strøner til fjells