Nynorskordboka
jorsalfar, jorsalfare
substantiv hankjønn
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
ein jorsalfar | jorsalfaren | jorsalfarar | jorsalfarane |
ein jorsalfare |
Opphav
norrønt jórsalafari, av Jórsalir ‘Jerusalem’Tyding og bruk
om norrøne forhold: person som gjer eller har gjort ei jorsalferd