Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 3 oppslagsord

stafettløp, stafettlaup

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

lagtevling der kvar løpar etter ein viss distanse blir avløyst av ein annan

stafettpinn, stafettpinne

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

pinne eller liknande som blir brukt som bodstikke i stafettløp

stafett

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom tysk, frå italiensk av staffa ‘stigbøyel’; opphavleg frå germansk ‘steg’

Tyding og bruk

  1. i eldre tid: (ridande) snøggbod, kurer
  2. Døme
    • springe stafett;
    • vinne 4 x 100 m stafett
  3. Døme
    • føre stafetten vidare;
    • miste stafetten