Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 85 oppslagsord

skaft

substantiv inkjekjønn

Opphav

norrønt skapt

Tyding og bruk

  1. langt handtak på ein reiskap eller eit våpen;
    Døme
    • knivskaft;
    • riveskaft;
    • økseskaft
  2. del av ein støvel og liknande frå rista og oppover leggen
  3. i botanikk: stilk
  4. kvar av dei tynne parallelle trestengene på ein vevstol som hovlene i ein vev er trædde inn på
  5. kvar av fleire innhole søyler som ber ei oljeplattform

Faste uttrykk

  • ryke av skaftet
    òg: miste plassen, posten sin

skafte

skafta

verb

Tyding og bruk

setje skaft på;

orv

substantiv inkjekjønn

Opphav

norrønt orf; samanheng med gresk rhapis ‘bøyeleg grein’

Tyding og bruk

skaft på ljå;

ispil

substantiv hankjønn

Opphav

omlaging av isbild

Tyding og bruk

slags stort hoggjern på langt skaft til å hogge hol på is (3) med;

isbild

substantiv hankjønn

Opphav

jamfør bild

Tyding og bruk

slags stort hoggjern på langt skaft til å hogge hol på is (3) med

klubbe 1

substantiv hokjønn

Opphav

norrønt klubba; samanheng med klump og kolv

Tyding og bruk

reiskap med eit sylinderforma hovud på skaft til å slå eller banke med;
jamfør kølle
Døme
  • heve klubba;
  • bli treft av ei klubbe

lanse

substantiv hankjønn eller hokjønn

Opphav

gjennom fransk og latin; truleg frå keltisk

Tyding og bruk

om eldre forhold: spist støyt- eller kastevåpen med langt skaft

langkost

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

kost (1, 1) med så langt skaft at ein slepp å bøye seg når ein vaskar eller feiar golv

langskafta

adjektiv

Tyding og bruk

med langt skaft
Døme
  • ein langskafta ljå;
  • ei langskafta plante;
  • ta på seg dei langskafta støvlane

langorv

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Opphav

av lang (2

Tyding og bruk

  1. langt orv
  2. ljå (1) med langt skaft