Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 21 oppslagsord

messing

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt mersing, messing

Tyding og bruk

  1. legering av kopar og sink
    Døme
    • dørbeslag av messing
  2. samnemning for blåseinstrument av metall i eit orkester

Faste uttrykk

  • blanke messingen
    nakne huda (på folk)

messingskilt

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

messingblåseinstrument

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

røyrforma musikkinstrument av metall, oftast messing (1), som gjev lyd når musikaren bles gjennom eit munnstykke (1) av metall;
jamfør messing (2)

metall

substantiv inkjekjønn

Opphav

frå latin; av gresk metallon ‘gruve, bergverk’

Tyding og bruk

  1. (fast) grunnstoff (1) som har ein tydeleg glans og er god leiar for varme og elektrisitet
    Døme
    • edle metall
  2. legering, ofte om bronse, messing og liknande;
    til skilnad frå jern (1) og stål (2, 1)

messingknapp

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

blanke messingen

Tyding og bruk

nakne huda (på folk);
Sjå: messing

messingstake

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

Døme
  • pusse messingstakane blanke før høgtida

overtrekk

substantiv inkjekjønn

Opphav

jamfør trekk (3

Tyding og bruk

  1. det å overtrekkje ein bankkonto
  2. tynt dekke;
    Døme
    • eit beslag med overtrekk av messing

kornett

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom italiensk cornetto ‘lite horn’; frå latin cornu ‘horn’

Tyding og bruk

lite blåseinstrument av messing

legering

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

  1. det å legere (1)
    Døme
    • drive med legering
  2. blanding av to eller fleire grunnstoff (1) der minst eitt er metall
    Døme
    • messing er ei legering av kopar og sink