Avansert søk

37 treff

Bokmålsordboka 20 oppslagsord

knokkel

substantiv hankjønn

Opphav

av lavtysk knokel

Betydning og bruk

hvert av de bein som danner skjelettet
Eksempel
  • være så mager at knoklene synes

osteologi

substantiv hankjønn

Opphav

fra gresk , av osteon ‘knokkel’; jamfør -logi

Betydning og bruk

lære om knoklene

halebein, haleben

substantiv intetkjønn

Opphav

av hale (1

Betydning og bruk

liten, trekantet knokkel av sammenvokste halevirvler som danner enden av virvelsøylen hos mennesket

nøkkelbein, nøkkelben, nøklebein, nøkleben

substantiv intetkjønn

Betydning og bruk

knokkel mellom brystbein og skulderblad;

mannebein, manneben

substantiv intetkjønn

Opphav

norrønt mannabein

Betydning og bruk

  1. knokkel fra et menneske

korsbein, korsben

substantiv intetkjønn

Betydning og bruk

knokkel nederst i ryggraden

kjøttbein, kjøttben

substantiv intetkjønn

Betydning og bruk

knokkel (fra slakt) med litt kjøtt på
Eksempel
  • hunden gnager på et kjøttbein

kneskjell

substantiv hankjønn, hunkjønn eller intetkjønn

Betydning og bruk

skålformet knokkel foran på kneet

underlivsbein, underlivsben

substantiv intetkjønn

Betydning og bruk

knokkel i bekkenet like over kjønnsorganet

brystbein, brystben

substantiv intetkjønn

Betydning og bruk

knokkel som danner feste for ribbeina på forsiden av brystkassa hos virveldyr

Nynorskordboka 17 oppslagsord

knokkel

substantiv hankjønn

Opphav

av lågtysk knokel

Tyding og bruk

kvart av beina som skjelettet er bygd opp av

halebein

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

liten, trekanta knokkel av samanvaksne halevirvlar som dannar enden på virvelsøyla hos mennesket

nøkkelbein, nykelbein

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

knokkel mellom brystbein og akselblad;

mannebein

substantiv inkjekjønn

Opphav

norrønt mannabein

Tyding og bruk

  1. knokkel frå eit menneske

kjøtbein, kjøttbein

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

knokkel (frå slakt) med litt kjøt på
Døme
  • eit kjøtbein til hunden

kompresjonsbrot, kompresjonsbrott

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

brot (1) som kjem av eit kraftig trykk i lengderetninga av ein knokkel eller ei samanpressing av virvlar

underlivsbein

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

knokkel i bekkenet like over kjønnsdelane

fotrotbein, fotrotsbein

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

knokkel i fotrot

vengebein

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

knokkel i fugleveng

Faste uttrykk

  • ta ved vengebeinet
    i overført tyding: ta (nokon) verkeleg fatt

underkjake, underkjeve

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

U-forma, rørleg knokkel (eller hos lågare virveldyr fleire knoklar) som dannar nedste delen av ansiktet