Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 5 oppslagsord

dyrekrins

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

i bunden form eintal: belte av tolv stjernebilete (somme med dyrenamn) langs ekliptikken
Døme
  • Fiskane er eit av stjernebileta i Dyrekrinsen

stjerneteikn

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

  1. ein av tolv like store delar ekliptikken er inndelt i, knytt til eit stjernebilete i dyrekrinsen
  2. stjernebilete i dyrekrinsen

zodiakal

adjektiv

Uttale

sodiakaˊl

Tyding og bruk

som gjeld Dyrekrinsen

zodiak

substantiv hankjønn

Uttale

soˊdiak

Opphav

latin zodiacus; frå gresk zodiakos (kyklos) ‘dyrisk (krins)’, av zodion, diminutiv av zoon ‘levande skapnad, dyr’

Tyding og bruk

mest i bunden form: Dyrekrinsen

steinbukk

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. fjelldyr av geiteslekta som finst i visse høgfjellsstrøk i Asia og Mellom-Europa
  2. i bunden form: stjernebilete på sørhimmelen;
    tiande teiknet i Dyrekrinsen
    Døme
    • vere steinbukkvere fødd mellom 23. desember og 20. januar;
    • vendekrinsen i Steinbukkenparallellsirkelen på 23° 27' sørleg breidd