Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 2 oppslagsord

supplikkere

supplikkera

verb

Opphav

frå latin ‘bønfalle’

Tyding og bruk

(audmjukt) søkje, be om ei stilling, ein føremon og liknande

supplikant

substantiv hankjønn

Opphav

sjå supplikkere

Tyding og bruk

før: (audmjuk, underdanig) søkjar