Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 3 oppslagsord

statsmakt

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

kvar av dei hovudgreinene den samla makta til staten er delt i
Døme
  • etter riksskipnaden vår representerer Stortinget den lovgjevande, Regjeringa den iverksetjande og domstolane den dømmande statsmakta;
  • pressa blir ofte kalla den fjerde statsmakta

machiavellisme

substantiv hankjønn

Uttale

makiavelisˊme

Opphav

etter namnet til den italienske politikaren og forfattaren Niccolo Machiavelli, 1469–1527

Tyding og bruk

politisk lære som seier at ei statsmakt har rett til å bruke alle middel for å nå måla sine;
omsynslaus politikk som ikkje skyr noko middel

anarki

substantiv inkjekjønn

Uttale

anarkiˊ

Opphav

av gresk anarkhos ‘utan leiar, førar’

Tyding og bruk

  1. samfunnstilstand med ei særleg svekt eller manglande statsmakt eller anna overordna myndigheit
    Døme
    • utløyse anarki gjennom å styrte regjeringa
  2. fullstendig uorden, rot, kaos;
    Døme
    • det råder det reine anarkiet i klasserommet