Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 2 oppslagsord

postulat

substantiv inkjekjønn

Opphav

frå latin perfektum partisipp av postulare ‘krevje’

Tyding og bruk

  1. uprova påstand
  2. i filosofi: læresetning, føresetnad som ikkje kan provast

påstand

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

noko som blir påstått, utsegn som det ikkje er ført prov for, postulat;
i jus: krav (1
Døme
  • påstand står mot påstand;
  • aktor la ned påstand om ti års fengsel