Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 14 oppslagsord

marin

adjektiv

Opphav

frå latin , av mare ‘hav’

Tyding og bruk

som gjeld havet
Døme
  • marine planter

Faste uttrykk

  • marin grense
    høgaste nivået havet hadde etter siste istid

kappedyr

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

primitiv, marin organisme av rekkja ryggstrengdyr i underrekkja Tunicata

marine

substantiv hankjønn

Opphav

frå fransk; jamfør marin

Tyding og bruk

  1. særleg i bunden form eintal: krigsflåten med materiell, personar og institusjonar;
    Døme
    • ein kaptein i marinen;
    • Marinen og Kystvakta utgjer til saman Sjøforsvaret
  2. målarstykke med motiv frå havet

marineingeniør

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

offiser med høgare marin ingeniørutdanning som tenestegjer i marinen

marin grense

Tyding og bruk

høgaste nivået havet hadde etter siste istid;
Sjå: marin

marinere

marinera

verb

Opphav

frå fransk , opphavleg ‘gje sjøsmak til’; jamfør marin

Tyding og bruk

leggje ned matvarer i marinade
  • brukt som adjektiv:
    • marinert sild

marinbiolog

substantiv hankjønn

Opphav

av marin

Tyding og bruk

person som har marinbiologi til fag

marina

substantiv hankjønn

Opphav

frå italiensk og spansk ‘strandområde’; jamfør marin

Tyding og bruk

lystbåthamn med serviceanlegg

marinade

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom fransk, frå spansk; jamfør marin

Tyding og bruk

lake av vin eller olje, eddik, salt og krydder til konservering eller smakstilsetning

kvikkleire, kvikleire

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

marin leire som blir flytande når ho kjem i rørsle