Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 3 oppslagsord

junta

substantiv hankjønn

Opphav

frå spansk; av latin jungere ‘sameine’

Tyding og bruk

  1. gruppering (av offiserar) som har teke makta ved eit statskupp
    Døme
    • ein junta av offiserar og reaksjonære har gjort statskupp
  2. gruppe eller klikk (av mektige personar)
    Døme
    • ein junta av samfunnstoppar

militærjunta

substantiv hankjønn

Opphav

jamfør junta

Tyding og bruk

gruppe av offiserar som har teke makta ved eit statskupp

juntastyre

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

styreform med ein junta (1) som øvste leiing
Døme
  • juntastyret i Hellas varte frå 1967 til 1974