Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 2 oppslagsord

hekel

substantiv hankjønn

Opphav

av færøysk hekil, av shetlandsk hekel, hegel ‘tange på kniv’, av islandsk haki ‘det ytste på noko’; i tyding 2 truleg diminutiv av hake (3

Tyding og bruk

  1. høg, grann kar;
    langt menneske med dårleg kropshaldning

hik

substantiv hankjønn

Opphav

samanheng med hekel

Tyding og bruk

  1. smalt stykke, hekel (1)
  2. magert, usjåleg menneske;
    jamfør hekel (2)