Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 7 oppslagsord

dønning

substantiv hankjønn

Opphav

av lågtysk düning ‘strekking’

Tyding og bruk

  1. langsam havbåre før eller etter sterk vind
    Døme
    • skipet rulla i dei tunge dønningane
  2. Døme
    • dønningane etter striden

havdønning

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

(stor, tung) dønning (1) i havet eller ute frå havet
Døme
  • dei store havdønningane som rullar inn

underdønning

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

dønning (1) frå ein tidlegare vind enn den som blæs i stunda

tungsjø

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

tungalde

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

stor havbåre, (under)dønning

etterdønning

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. stadig mindre dønning (1) etter sterk vind
  2. etterverknad etter sterk uro eller strid
    Døme
    • etterdønningane av den økonomiske krisa varer enno

alde 1

substantiv hokjønn

Opphav

norrønt alda

Tyding og bruk

(stor hav)båre;