Avansert søk

10 treff

Nynorskordboka 10 oppslagsord

balsam

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt balsamr, gjennom latin, frå gresk; opphavleg semittisk basama ‘ange’

Tyding og bruk

  1. velluktande saft av harpiks og eterisk (1) olje, særleg frå balsamtreet, brukt til parfymar og i medisin
  2. middel (1 til å stelle hår eller hud med
    Døme
    • ein balsam for mjukt og glansfullt hår
  3. i botanikk: prydplante i korgplantefamilien;
    Balsamita major

Faste uttrykk

  • balsam for sjela
    noko som gjev mental lindring og trøyst
    • frisk luft er balsam for sjela

balsam for sjela

Tyding og bruk

noko som gjev mental lindring og trøyst;
Sjå: balsam
Døme
  • frisk luft er balsam for sjela

balsamere

balsamera

verb

Uttale

balsameˊre

Opphav

av balsam

Tyding og bruk

stelle eit lik (1 med urter eller kjemikaliar slik at det ikkje rotnar
Døme
  • egyptarane balsamerte sine døde

balsamtre

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

tre rikt på harpiks og balsam som høyrer til dei ymse artene av familien Burseraceae;
til dømes balsampoppel

hårbalsam

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

balsam (2) til å gjere håret mjukt

balsamange

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

balsamisk

adjektiv

Uttale

balsaˊmisk

Opphav

av balsam

Tyding og bruk

  1. særleg poetisk: som angar (2 godt;
  2. i overført tyding: velgjerande, lindrande
    Døme
    • den balsamiske sommarlufta
  3. særleg om vin: med aroma oppfatta som sval;
    som minner om til dømes kvae, barnåler eller kamfer
    Døme
    • ein balsamisk og sval vin

terpentin

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom tysk; frå mellomalderlatin terebintina (resina) ‘kvae’

Tyding og bruk

  1. saft av harpiks og eterisk olje som finst i særskilde gangar i veden på nåletre;

bisam

substantiv hankjønn

Opphav

av mellomalderlatin bisamum; samanheng med balsam

Tyding og bruk

  1. stor gnagar med lang og tynn hale og tett pels;
    art i hamsterfamilien;
    Ondatra zibethicus
  2. sekret (1 frå ein kjertel hos visse dyr, til dømes moskushjort og bisam (1)

røykjelse, røykelse

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt reykelsi; frå gammalengelsk

Tyding og bruk

blanding av stoff frå planter (til dømes balsam (1)) som gjev frå seg god lukt når dei blir varma opp
Døme
  • brenne røykjelse