Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 9 oppslagsord

økotype

substantiv hankjønn

Opphav

av øko- (2)

Tyding og bruk

  1. i økologi: lokalform av plante- eller dyreart, arveleg tilpassa til visse naturforhold;
    variant tilpassa naturmiljøet på staden
  2. i folkeminnevitskap: lokalform av internasjonal segn eller eventyr

økosystem

substantiv inkjekjønn

Opphav

av øko- (2)

Tyding og bruk

samfunn av levande organismar i vekselverknad med kvarandre og med omgjevnaden innanfor eit bestemt område (til dømes ein dam, ein skog osv.)

økopolitikk

substantiv hankjønn

Opphav

av øko- (2)

Tyding og bruk

politikk ut frå økologiske vurderingar

økonomi

substantiv hankjønn

Opphav

latin oeconomia, gresk oikonomia ‘hushald’; av øko- (1) og -nomi

Tyding og bruk

  1. pengeforhold, finansiell stilling, økonomisk tilstand
    Døme
    • økonomien i kommunen var særs dårleg;
    • ha god (dårleg) økonomi
  2. fag, vitskap som handlar om studiet av finansielle eller økonomiske forhold i forretningslivet, i det offentlege livet og liknande, jamfør bedriftsøkonomi, sosialøkonomi
  3. økonomisk system eller måte som produksjon og omsetnad går føre seg på, særleg i samansetningar:
    Døme
    • marknadsøkonomi;
    • naturaløkonomi;
    • planøkonomi

økonom

substantiv hankjønn

Opphav

latin oeconomus, gresk oikonomos ‘hushaldar’; av øko- (1) og -nom (1

Tyding og bruk

  1. person som studerer eller har studert faget økonomi
  2. person som styrer med dei økonomiske forholda i ei bedrift, eit større hushald og liknande;
  3. person som er dyktig i pengesaker;
    sparsam person

økolog

substantiv hankjønn

Opphav

av øko- (1) og -log (1)

Tyding og bruk

person med økologi som fag

økokrise

substantiv hankjønn eller hokjønn

Opphav

av øko- (2)

Tyding og bruk

økologisk krise;
ubalanse i eit økosystem

økokatastrofe

substantiv hankjønn

Opphav

av øko- (2)

Tyding og bruk

økologisk katastrofe

økofilosof

substantiv hankjønn

Opphav

av øko- (2)

Tyding og bruk

filosof med særleg interesse for økofilosofi