Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 51 oppslagsord

monoftong

substantiv hankjønn

Opphav

av gresk monophthongos, ‘enkel’ og ‘lyd’; jamfør mono-

Tyding og bruk

vokal med ein kvalitet som ikkje glir frå éin vokallyd til ein annan i same staving;
motsett diftong

linne substantiv

Tyding og bruk

substantiv som endar på trykklett vokal;
til skilnad frå sterke substantiv;
Sjå: linn

linn

adjektiv

Opphav

opphavleg ‘bøyeleg, som gjev etter’; innverknad frå lin (3

Tyding og bruk

  1. mild;
    lite salt
    Døme
    • linn suppe;
    • linn i smaken
  2. brukt som adverb: forsiktig
    Døme
    • klappe lint
  3. i språkvitskap: med regelviss bøying;
    til skilnad frå sterk (7)
    Døme
    • linne former av adjektiv

Faste uttrykk

  • linn bøying
    i språkvitskap, om verb i germanske språk: bøying med tillagd ending i preteritum; til skilnad frå sterk bøying
  • linne substantiv
    substantiv som endar på trykklett vokal;
    til skilnad frå sterke substantiv
  • linne verb
    i germanske språk: verb som lagar preteritum med bøyingsending;
    til skilnad frå sterke verb

konsonant

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin , av consonare ‘klinge saman’

Tyding og bruk

språklyd som blir danna når luftstraumen i munnhola blir stoppa eller hindra;
til skilnad frå vokal (1
Døme
  • klanglaus konsonant;
  • vokalar og konsonantar

heavy metal

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

tung og aggressiv rockemusikk med vrengd gitarlyd, drivande trommer og ofte skrikande vokal;
Døme
  • bandet spelar den beste heavy metal-en for tida

kardinalvokal

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

teoretisk vokal (1 i eit referansesystem der ein klassifiserer vokalar

kappleik

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

trong vokal

Tyding og bruk

vokal artikulert med lita opning i munnen (til dømes i, y);
Sjå: trong

sterke substantiv

Tyding og bruk

substantiv som endar på konsonant eller trykksterk vokal;
Sjå: sterk

endevokal

substantiv hankjønn

Tyding og bruk