Gå til hovudinnhald
Tilgjenge
ordbøkene.no
, Bokmålsordboka og Nynorskordboka
Bokmålsordboka og Nynorskordboka
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Meny
Hjelp
Om ordbøkene
Innstillingar
Kontakt oss
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Avansert søk
Vanleg søk
Ordbøker
Begge ordbøkene
Bokmålsordboka
Nynorskordboka
Søk
Oppslagsord
Med bøygde former
Fritekstsøk
Ordklasse
alle
verb
substantiv
adjektiv
pronomen
determinativ
adverb
preposisjonar
konjunksjonar
subjunksjonar
interjeksjonar
Nullstill
Listevisning
Søkjehjelp
3 treff
Bokmålsordboka
2
oppslagsord
lunt
substantiv
intetkjønn
Vis bøyning
Opphav
av
lunte
(
2
II)
Betydning og bruk
det å
lunte
(
2
II)
;
langsom gang
;
langsomt trav
Artikkelside
lunte
1
I
substantiv
hankjønn eller hunkjønn
Vis bøyning
Opphav
fra
lavtysk
, opprinnelig ‘fille’
Betydning og bruk
ledning til å tenne en sprengladning
Eksempel
tenne lunta
Faste uttrykk
ha lang lunte
være rolig og tålmodig
være sen i oppfattelsen
lukte lunta
ane uråd
;
få mistanke
Artikkelside
Nynorskordboka
1
oppslagsord
lunte
1
I
substantiv
hokjønn
Vis bøying
Opphav
frå
lågtysk
, opphavleg ‘fille’
Tyding og bruk
leidning til å tenne ei sprengladning
Døme
tenne lunta
Faste uttrykk
ha lang lunte
vere roleg og tolmodig
vere sein til å oppfatte noko
lukte lunta
ane uråd
;
få mistanke
Artikkelside