Nynorskordboka
øygle
øygla
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å øyglaå øygle | øyglar | øygla | har øygla | øygl!øygla!øygle! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| øygla + substantiv | øygla + substantiv | den/det øygla + substantiv | øygla + substantiv | øyglande |
Opphav
jamfør lågtysk äugelnTyding og bruk
glytte til sides, skotte (ikring seg);
stire, vende auga mot
Døme
- øygle kring seg i rommet