Nynorskordboka
buffo
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein buffo | buffoen | buffoar | buffoane |
Opphav
frå italiensk ‘komisk, latterleg’Tyding og bruk
operasongar som syng komiske roller;
jamfør buffoopera