Nynorskordboka
yksen, øksen
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| øksen | økseøksent | øksne | øksne |
| yksen | ykseyksent | yksne | yksne |
| gradbøying | ||
|---|---|---|
| komparativ | superlativ ubunden form | superlativ bunden form |
| øksnare | øksnast | øksnaste |
| yksnare | yksnast | yksnaste |
Opphav
av yksnaTyding og bruk
om ku: brundgalen, yksna
Døme
- kua er yksen