Nynorskordboka
velur
substantiv hankjønn eller inkjekjønn
| kjønn | eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form | |
| hankjønn | ein velur | veluren | velurar | velurane |
| inkjekjønn | eit velur | veluret | velur | velura |
Opphav
frå fransk av; latin villosus ‘loden’Tyding og bruk
vove stoff med opprubba overflate;
silkefløyel