Nynorskordboka
velin
substantiv inkjekjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| eit velin | velinet | velin | velina |
Uttale
òg velenˊgOpphav
frå fransk ‘kalveskinn, pergament’ av; gammalfransk veel ‘kalv’Tyding og bruk
fint, pergamentliknande papir