Nynorskordboka
vakne
vakna
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å vaknaå vakne | vaknar | vakna | har vakna | vakn!vakna!vakne! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| vakna + substantiv | vakna + substantiv | den/det vakna + substantiv | vakna + substantiv | vaknande |
Opphav
norrønt vaknaTyding og bruk
- bli vaken
Døme
- vakne tidleg om morgonen;
- vakne av narkosen;
- vakne opp frå søvnen;
- i dag vakna eg av meg sjølv;
- vakne av alarmen;
- babyen vaknar lett;
- eg har ikkje heilt vakna enno
- byrje å gjere seg gjeldande;livne til, kome i rørsle
Døme
- om våren vaknar naturen på ny;
- noko vakna i meg;
- no må målfolket vakne!
- brukt som adjektiv:
- ei vaknande interesse for språk;
- få ei vaknande forståing for ting
Faste uttrykk
- vakne til liv
- gå frå å vere i ro til å vere i aktivitet
- barnet vakna til liv etter ein lang dupp;
- vulkanen vakna til liv i går
- gå fra å vere utan aktivitet til å vere full av aktivitet
- bygda har no vakna til liv etter den store feiringa;
- naturen vaknar til liv om våren