Nynorskordboka
uventa
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| uventa | uventa | uventa | uventa |
Tyding og bruk
som ein ikkje er budd på eller har venta (2;
Døme
- få uventa gjester;
- kome uventa på ein;
- bli ramma av uventa sjukdom
- brukt som adverb:
- hytta var uventa lita og trong;
- halde seg uventa roleg