Nynorskordboka
tutt
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein tutt | tutten | tuttar | tuttane |
Opphav
jamfør norrønt tuttr ‘lubben unge’; samanheng med tut (1Tyding og bruk
- noko som stikk fram;spiss ende;snipp, topp
- kjegleforma papirpose;