Nynorskordboka
tumult
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein tumult | tumulten | tumultar | tumultane |
Opphav
frå latin av tumere ‘svulme, fyke opp (i sinne)'Tyding og bruk
særleg i fleirtal: oppstyr, bråk, opptøyar
Døme
- det kom til tumultar under streiken