Nynorskordboka
tran
substantiv hokjønn eller hankjønn
kjønn | eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form | |
hankjønn | ein tran | tranen | tranar | tranane |
hokjønn | ei tran | trana | traner | tranene |
Opphav
frå lågtysk; same opphav som tysk Träne ‘tåre’Tyding og bruk
flytande, vitaminrikt feittstoff som ein vinn ut av torskelever, brukt mellom anna som kosttilskot
Døme
- ta tran kvar dag