Nynorskordboka
tidleg 1
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| tidleg | tidleg | tidlege | tidlege |
| gradbøying | ||
|---|---|---|
| komparativ | superlativ ubunden form | superlativ bunden form |
| tidlegare | tidlegast | tidlegaste |
Opphav
norrønt tíðligr ‘timeleg’; lågtysk tidelikTyding og bruk
i filosofi: som gjeld tid
Døme
- Gud er korkje romleg eller tidleg