Nynorskordboka
sveim
substantiv hankjønn
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
ein sveim | sveimen | sveimar | sveimane |
Opphav
norrønt sveimr ‘uroleg kringsviving, ståk’Tyding og bruk
- lint vinddrag
- tung eller vond lukt;
- (smitte)sjukdom