Nynorskordboka
strengje, strenge
strengja, strenga
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å strengaå strenge | strengar | strenga | har strenga | streng!strenga!strenge! |
| å strengjaå strengje | strengjar | strengja | har strengja | streng!strengja!strengje! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| strenga + substantiv | strenga + substantiv | den/det strenga + substantiv | strenga + substantiv | strengande |
| strengja + substantiv | strengja + substantiv | den/det strengja + substantiv | strengja + substantiv | strengjande |
Tyding og bruk
setje strenger på
Døme
- strenge opp ei fele